Khatoon

E-post: info@khatoon.se

Telefon: 010-489 08 90

Org nr: 802434-0831

Här nedan kan du använda följande kontaktuppgifter för att komma i kontakt med oss:

  • Facebook - White Circle
  • Twitter - White Circle
  • Instagram - White Circle

© 2019 Khatoon | Orgnr: 802434-0831

Hederskultur

Kulturer som begränsar människors frihet

Hedern är vacker. I alla kulturer är det något gott att vara hederlig, att vara pålitlig, att ha andra människors tillit. I alla kulturer är det dåligt att vara opålitlig och misstrodd.

Hela frågan om heder handlar om tillit eller misstro. Tillit till andra beskrivs som samhällets sammanhållande kitt. Ett samhälle med hög tillit fungerar bra. Där behövs färre advokater och poliser. Samhällen med hög tillit har även i regel låg korruption och en stabil demokrati.1

Tillitens och misstrons geografi

Ingenstans har tilliten till andra människor varit så hög som i Norden.2 Ingenstans är tilliten till andra så låg som i Mellanöstern. I Norden har vi tagit för givet att vi kan lita på varandra och tilliten har byggt goda samhällen.3 En osynlig gemensam överenskommelse om att vara pålitliga har skapat en nordisk tillitskultur.

I samhällen med låg tillit eller misstro måste den ersättas med kontroll. Misstron hämmar relationer, skapar otrygghet, fattigdom och främlingskap. Nyhetsrapporteringen från Mellanöstern visar varje dag vilket samhälle bristen på tillit och överskottet på misstro skapar. När detta skrivs (20191004) pågår kravaller i Baghdad mot korruption. Misstron skadar samhällsbygget och skadar dess människor.4

Heder och tillit, individ och gruppkultur

Familjer i Norden kan ha ”svarta får”, personer som inte lever upp till tillitens samhällskontrakt. Samtidigt som de kan vara en sorg för anhöriga smutsar inte personernas livsföring ner familjen och släkten. Det beror på att vi har en individkultur där var och en bär sin egen heder och sin egen skam.

I en gruppkultur däremot, där alla är ett vi drabbar vanheder och skam alla i gruppen. Där är varje dag en vandring på eggen. Där kan den enskildes handlingar smutsa ner hela gruppen. Där pågår en ständig social kreditvärdering där gruppens eller klanens rang i samhället bestäms av medlemmarnas beteende. Gruppens eller klanens överlevnad är viktigare än den enskilde medlemmens och familjens/klanens status, deras ”sharaf” (prestige/ära/anseende) är deras viktigaste tillgång. Gruppens heder är värd varje offer.

Vi mot världen

Den enda trygghet som finns i svaga samhällen är gruppen eller klanen. Där fungerar hederskulturen som en slags överlevnadsstrategi. Kulturella mönster skapas som inskränker människors fri- och rättigheter med hänvisning till släktgruppens heder. I detta samhälle är varje dag en vandring på eggen. Det är vi mot hela världen och vi måste sköta oss för vad skulle grannarna säga?

Heder och skam

Heder är den mest dyrbara tillgången i livet.5 Hedern bestämmer familjens ställning i lokalsamhället. Medlemmar i en familj som har heder kan göra goda affärer, gifta sig fint och deras röst betyder något i samhället. Med skammen följer däremot en pariastämpel och utstötning ur lokalsamhället. Alla i gruppen måste bära skammen.

Med kvinnorna som mätare

Hedern vilar som tidigare nämnts på en ständigt pågående social kreditvärdering utifrån familjemedlemmarnas uppförande. Särskilt viktig för- och direkt kopplad till mannens och familjens heder är de sexuellt mogna, kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet. De kvinnor som bryter mot normen blir korrigerade med en stigande grad av först verbala och sedan fysiska påhopp, misshandel och i värsta fall mord. Efter ett, ofta kollektivt, beslut kan familjens överhuvud och övriga medlemmar stänga in henne eller döda henne för att återställa familjens anseende. Man har då markerat att man upprätthåller familjens heder i lokalsamhället.

Unga förövare

I svenska fall av hedersvåld har ibland unga pojkar i 15–17 års ålder agerat. De har utsetts av familjen att utföra våldshandlingen. På grund av deras låga ålder har de dömts till korta fängelsetider trots höga straffvärden. Familjen har upprättat sin heder och sonen återvänder hem som en hjälte efter en relativt kort fängelsetid.

Från Irak har vi personligen hört talas om närmast symboliska straff som utdömts när mordet ansetts gälla familjens heder. Medborgarrättsgrupper i flera länder arbetar mot hederskulturen och mot straffreducering vid hedersmord.

Hedersvåld och våld i nära relationer

Våld i nära relationer beskriver oftast en persons beslut att utöva makt över någon annan. Hedersvåldet är en familjs/släkts/klans beslut att återupprätta kollektivets eget anseende. Det som hedersvåld från våld i nära relationer är anstiftare och motiv. En hand kan hålla i hedersmordets kniv men det kan vara hundra händer bakom. Motivet är inte makt utan gruppens upprättelse. Att blanda samman hedersvåld med våld i nära relationer gör att man inte kan möta problemet på ett korrekt sätt.

Till en värld av farlig frihet

Invandrarkvinnor från Mellanöstern lever ofta i en mycket pressad social miljö i Sverige. Livet i en främmande, av hemkulturen avvisad kultur leder för många till isolering.

I en värld av farlig frihet där varje ögonblick hotar familjens heder förstärks hedersrestriktioner och kontroll. Hemma hade de ofta ett visst mått av frihet men här blir isoleringen ibland närmast total. Instängda i en lägenhet hamnar kvinnorna i en tomhet som skadar dem.

Att bli ensam efter att ha levt i en närmast total närhet hela sitt liv kan leda till ohälsa är väl belagt. Både förhållandet och dess konsekvenser är utredda i Folkhälsoinstitutets rapport ”Socialt kapital och psykisk hälsa”. Rapportens entydiga slutsats är att ensamhet leder till psykiska besvär och att det särskilt drabbar människor av utomeuropeisk härkomst. 39 % av dessa kvinnor i undersökningen uppgav sig lida av psykiska besvär. Födda och formade i en stark gruppkultur som vår individkultur inte riktigt kan hantera eller kan förstå besöker de hälsovården. Där medikaliseras ofta deras, i grunden starka sociala behov av att vara sedda och bekräftade, till ett medicinskt problem.

Vår erfarenhet är att lindrigare psykisk ohälsa i denna grupp främst är ett socialt problem som botas med sociala medel. Ofta är kvinnorna i målgruppen mödrar, eller på väg att bli. Då kvinnan i denna kultur är familjens klimatskapare, växer barnen upp i en osund och olycklig miljö som kommer att prägla deras uppväxt och framtida interaktion med det övriga samhället. Att bryta dessa kvinnors isolering, att ge dem sociala, intellektuella och manuella färdigheter är ett betydelsefullt folkhälsoarbete som kommer att gynna dem själva, deras familjer och hela lokalsamhället.

Kvinnor, hederskulturens offer och soldater

Isolationen föds dels ur övertygelsen om västerlandets moraliska förfall, dels ur heders- och gruppkulturen som mer eller mindre betonad finns i den invandrarkultur som vi lärt känna på senare år. I ett liberalt, tillåtande Sverige tycks restriktionerna och attityderna av kulturell överlägsenhet gent emot det svenska samhället hårdna. En rätt typisk reaktion av en mamma från Västerås citeras i SvD:

”Jag vill inte att mina barn ska bli som ni svenskar. Jag vill inte att de ska gå ut och dricka en massa sprit och träffa tio olika flickor på en vecka. Jag vill skydda dem och ge dem en fin uppfostran.”

Segregationen har inte bara sociala och ekonomiska rötter. Den kan också ha moraliska och religiösa orsaker och dess motorer kan vara kvinnor.

Andra sätt att möta utmaningen från friheten är könsstympning eller äktenskap i hemlandet. Här måste vi ta av oss våra svenska glasögon och inse att kvinnorna åter igen är minst lika delaktiga som männen i processen. Kvinnan som själv varit hederskulturens offer blir i nästa skede ansvarig för att presentera ordentliga döttrar och söner. Hon som varit hederskulturens offer blir nu dess soldat.

Flickorna, kulturkrigets slagfält

Medan pojkarna har ett stort mått av frihet lever ofta invandrarflickor i puberteten ett helt annat liv. De är kulturkrigets slagfält. I skolan får de veta att de har rätt till sina kroppar och att de har samma värde som sina bröder. Samtidigt når hemkulturens inflytande ända in i klassrummet. Övervakade av sina bröder och manliga släktingar får de inte delta i all undervisning eller i skolans utflykter. Telefon, konversation över sociala medier och umgänge på stan kontrolleras ständigt. Rykten om deras ”lösaktighet”, att de gått utan slöja, att de fikat med okända pojkar osv kan annars färdas med hastigheten hos ett telefonsamtal till hemlandets lokalsamhälle. Därifrån konfronteras familjen med flickans dåliga beteende. Gör de inget åt det får de veta, kommer familjen här och i hemlandet att förlora sin ställning.

Flickorna, kulturkrigets slagfält

Medan pojkarna har ett stort mått av frihet lever ofta invandrarflickor i puberteten ett helt annat liv. De är kulturkrigets slagfält. I skolan får de veta att de har rätt till sina kroppar och att de har samma värde som sina bröder. Samtidigt når hemkulturens inflytande ända in i klassrummet. Övervakade av sina bröder och manliga släktingar får de inte delta i all undervisning eller i skolans utflykter. Telefon, konversation över sociala medier och umgänge på stan kontrolleras ständigt. Rykten om deras ”lösaktighet”, att de gått utan slöja, att de fikat med okända pojkar osv kan annars färdas med hastigheten hos ett telefonsamtal till hemlandets lokalsamhälle. Därifrån konfronteras familjen med flickans dåliga beteende. Gör de inget åt det får de veta, kommer familjen här och i hemlandet att förlora sin ställning.

Dominant minoritet

Där inte bröderna finns, kan ändå finnas en dominant minoritet. Den består av en grupp som på grund av religiös-, kulturell- eller rent fysisk överlägsenhet kan tvinga den tysta majoriteten att anpassa sig. Det kan vara en ganska liten grupp av pojkar i gymnasiet som tvingar den tysta majoriteten av invandrarflickor att klä sig sedesamt och bete sig korrekt.

Vi får inte blunda för de tysta flickorna. Också de har rätt till frihet.

Under ytan

En ytlig anpassning till livet i Sverige kan gå fort men kulturmönster, rollerna inom familjen och utåt mot samhället förändras ganska långsamt hos de vuxna. I ett fall där föreningens medlemmar bistått en ung kvinna utsatt för hedersvåld var hon själv född i Sverige medan hennes familj bott i Sverige i 23 år. Familjen bar på alla integrationens synliga symboler: ingen slöja, villa, vovve och Volvo. Trots detta drabbades hon av hot och hedersvåld. Under ytan fanns andra normer och andras normer.

Som svenska individualister kan vi ha svårt att se bortom den enskilda kvinnan eller flickan. Vi måste lära oss att se den större bilden, att se hur ett helt kollektivs anseende hotas och därför hotar. Vi måste förstå att gruppens ”vi” kan sträcka sig bortom nationsgränser och att en enskild människas handlingar i Sverige kan påverka en hel släkt i hemlandet.

Vad kan vi göra?

- Undervisning om hederskultur & tvångsäktenskap för alla i människovårdande yrken. Vi har nyutbildade socionomer som saknade heder och klan som kursmoment i sin utbildning.

- Stärka flickors egenmakt mot gruppkulturen.

- Uppmärksamma flickor situation inför sommarlov etc.

- Villa, vovve och Volvo räcker inte om det finns påtryckningar från utlandet.

- Erbjuda skyddat boende för alla kvinnor från riskmiljöer som vill skilja sig.

- Villkora bidrag utifrån deltagande i SFI etc.

- Öppna mötesplatser för transkulturella nätverk – som Tehusen

- Klanen har varit död sedan länge i Sverige har flyttat in i våra förorter. Vårt rättssystem måste förändras för att kunna hantera klanen.

- Par som blir ihop över kulturgränser och frånskilda kvinnor bör erbjudas alltid plats på skyddat boende och ibland även skyddad identitet.

Stötta vår verksamhet